Test Ekologiska viner: Las Moras

Ni kanske har sett eller läst om Naturskyddsföreningens kampanj "5 varor att byta till eko"? Det är en kampanj där man vill informera om de fem farligaste miljöbovarna i våra matvaruaffärer, där ett byte till en ekologisk vara innebär störst förändring till det bättre. Naturskyddsföreningen skriver "vindruvor, med sina tunna skal, kan innehålla rester av flera kemiska bekämpningsmedel. I ett EU-stickprov på ett paket vindruvor hittades till exempel rester av 26 olika bekämpningsmedel." De har bland annat reklam för kampanjen på SJ's tåg.

Nu är jag ingen storkonsument av vindruvor, men något jag gärna gör är att ta ett glas vin till helgen. Vin görs ju, som bekant, av just vindruvor... som alltså besprutas mycket. Stor miljöpåverkan, med andra ord. Och även om smaken självklart är en viktig del när jag väljer vin, så har jag ju mitt miljösamvete som alltid finns med mig. Alltså stegade jag in på Systembolaget idag och pratade med personalen där, och bad om råd gällande vilka viner de har som antingen är KRAV-märkta, allmänt uttalat ekologiska eller fairtrade-märkta. Jag tänker köpa de KRAV-märkta, ekologiska och/eller fairtrademärkta viner som finns på mitt systembolag, och prova vart och ett för att se vilket vin jag tycker bäst om. Jag kommer bara prova vita viner, då jag p.g.a migrän inte kan dricka rött vin.

Jag vill såhär inledningsvis påpeka att jag absolut inte är någon vinkännare! Jag har bara mina egna högst subjektiva smaklökar att gå efter, plus att min sambo kanske kommer tycka till om vinerna då och då. För referens kan jag berätta att mitt favoritvin är Drostdy Hof Chenin Blanc Steen, men även Drostdy Hofs andra vita viner.

Mitt första test blir av vinet Las Moras Organic Chardonnay Reserve 2013 (nr 16018), som kostar 73 kr enligt systembolaget.se. Vinet är förpackat i en 750 ml PET-flaska, med skruvkork. Flaskan känns väldigt lik en glasflaska, både till känsla och form. Enligt beskrivningen ska vinet smaka "Torr, generöst fruktig smak med inslag av fat, tropisk frukt, persika, citrus och vanilj." Jag känner sällan de smaker som beskrivningen ger, men Las Moras hade en tydlig skarphet inledningsvis när jag smakade det, och en del syra. Det känns "svalt" och kanske lite fräscht/fruktigt, men samtidigt lent. Jag tänker mig att det är ett vin som passar bra till mat.

Jag dricker gärna vin till en bit choklad eller snacks, och där kanske det inte var det lenaste / mest lättdruckna vin jag druckit - men jag gillar det ändå. Kommer absolut köpa det och dricka till lite mer smakstarka maträtter! 

Saker man lär sig när man flyttar

Här har ni en lista med saker jag insett att man lär sig/upplever när man flyttar och flyttpackar - först, om att rensa, spara och slänga:

• Innan man börjar flyttpacka: "den här gången tycker jag vi rensar ut ordentligt. Samtidigt är det viktigt att vi är överens om vad som ska slängas och vad som ska sparas!" *båda två nickar i samförstånd*
• Tre dagar in i flyttpackandet: "Men guuuud, kolla! Här är ju DEN HÄR!" *håller upp random grej* "Den har jag ju inte sett på... ja... på EVIGHETER! Å vad jag saknat den!" (dvs: sedan vi flyttade senast, och inte saknat alls)
• Sex dagar in i flyttpackandet: "Men älskling, ska du verkligen behålla de där?! Jaja... tycker du det är viktigt ska du såklart göra det..."
• Tio dagar in i flyttpackandet: "Om jag slänger den här NU och går ut med soporna DIREKT kommer han aldrig sakna den!!" 

Ang flyttstädning:

• Dag 1 av flyttpackandet: "jag tror inte det kommer vara så mycket att flyttstäda, man vill ju ha fräscht hemma tills man flyttar"
• Dag 10 in i flyttpackandet: "tror du städfirman blir sur om de får vada in genom ett 10 cm tjockt lager med papper/kattsand/saker vi inte orkat slänga?"

Ja, det är lite (skämtsamma) tankar som passerat mitt huvud de senaste veckorna. 

Fröshopping gone wild

Efter en hel dags flyttpackande satte jag mig vid datorn och "råkade" trädgårdssurfa litegrann. Och "råkade" gå in på Impectas webbsida, där jag såg att de har en kampanj där man fick köpa 3 kulturarvsfröer och betala för två - vars sista dag är imorgon, söndag! Och eftersom just kulturarvssorter och ekologiska växter är något som tilltalar mig alldeles speciellt, kunde jag inte låta bli.

Ellerja, det var nog mer än att inte "kunna låta bli" - för listan på fröer växte och plötsligt hade jag inhandlat den absoluta merparten av alla grönsaksfröer jag ska så inför säsongen 2014! Jag fick helt enkelt sätta mig och planera upp vad jag vill odla i grönsaksväg, eftersom jag gärna vill använda mig av ekologiska och kulturarvsfröer. Lika bra att slå till när tillfället fanns - varken ekologiska fröer eller kulturarvsfröer är så vanliga på handelsträdgårdarna här i trakterna. 23 olika sorters fröer blev det, varav 16 är grönsaker och sedan några andra typer av växter också (luktärtor, vallmo och några ängsfröer). Sen att notan slutade på över 600 kronor, det behöver vi inte tänka på lika noga! :)

Nu ska jag bara, eh... flytta in i huset, tillbringa vintern där, påbörja frösådderna och sen göra i ordning odlingsbäddarna, så blir det grönsaksodling för glatta livet! 

Flytt flytt flytt

Ja, jag lovar, jag ska sluta tjata om flytten - för nu är det inte långt kvar. Fem dagar, för att vara exakt! Woho!

I detta nu står det en jättefin ergonomisk fiskars-spade (se bild) i vår hall, komplett med en fin röd sidenbandsrosett knuten om skaftet. En present från mig själv, till mig själv. Den står där för att jag ska påminnas om hur snart vi flyttar, och hur snart jag får gå ut och gräva i en stor stor trädgård som är min!! Ellerja, min och sambons. Såklart.

(Hur kommer det sig att jag köpt en ergonomisk spade? Ptja, jag är en lättlurad konsument. Jag menar, vem av er kan motstå att köpa en spade som sägs vara "Helt idealisk för grävning av stenig jord, lera, rötter och grästorv" och ha en "noga uträknad vinkel på de S-formade ergonomiska skaften som avlastar rygg och axlar"?! Inte jag.)

Förutom inköp av spadar, ägnar jag mig mest åt två saker: bli frisk från förkylningen from hell (tre veckor med halsont, hostande, 38 graders feber och snorande är inte mänskligt!), och packande av flyttlådor. Det står flyttlådor överallt i vårt hem nu - i vardagsrummet, i hallen, köket, sovrummet, klädkammaren, arbetsrummet... de enda två rum som är fria från flyttlådor är
A) badrummet, för jag har inte hunnit ställa in någon låda där än, och
B) kattungerummet, för där bor kattungarna (nu 6v gamla) och jag vill inte störa dem.
De vuxna katterna har liksom vant sig helt vid att vi numera har ett hem som mer påminner om IKEAs varulager än ett hem, och sover helt självklart på, i och mellan flyttlådorna.

Bara fem dagar kvar, bara fem dagar kvar, bara fem dagar kvar...

Vet du vem du är?

Jag minns att jag var intresserad av att börja släktforska redan som tonåring. Att läsa, leta, gräva, ta reda på information, strukturera upp den och skriva är några av mina starka sidor, och var det redan då. Detta, kombinerat med ett visst historieintresse och en fascination för hur livet tedde sig för 50 år sedan, 100 år sedan, 150 år sedan, 200 år sedan gör att det här med släktforskning känns som "min grej".

Det är bara ett problem: hur förvarar man allt det man får reda på? Det känns alldeles för osäkert att bara spara det på min dator, samtidigt som jag inte vill att min information kommer i fingrarna på andra. Jag har testat flera släktforskningssajter, och även om vissa av dem är helt okej är ingen av dem sådär bra som jag önskar att den vore. Jag blir helt enkelt för petig, jag vill samla både information, bilder, källor och annat - dessutom både digitalt och på papper, för säkerhets skull. Ska jag lägga ner all tid som släktforskning tar (för det tar tid!) så vill jag inte förlora det jag hittar...

Så vad gör man? Efter kvällens avsnitt av "Vem tror du att du är?" (som är ett fantastiskt program! Se det!) började jag muttra över min brist på bra sätt att organisera släktforskningsresultat, och min sambo sa de magiska orden: "jag kanske ska göra ett program åt dig?" För jo, min stora kärlek i livet ÄR ju faktiskt programmerare - och en riktig duktig en dessutom! Nu har vi förvisso en stor flytt framför oss, och jag vet ju att min sambo har rätt mycket att göra... men bara tanken på att kanske kunna få precis det där verktyget jag vill ha, har tänt en liten låga inom mig som brinner för att ta reda på mer om mitt ursprung. Hur min släkt, min familj och dess historia har summerats och kokats ihop i mig.

Goethe skrev "Den som inte kan redogöra för de senaste 3000 åren lever bara ur hand, i mun" - och även om jag inte har några som helst ambitioner att försöka gräva mig tillbaka tre tusen år i tiden, kanske jag kan täcka åtminstone tre århundraden? Om inte annat, ska jag banne mig göra ett ordentligt försök. 

Längt

Det är nu 22 dagar kvar tills vi flyttar. Tjugotvå dagar. Vi har packat halva köket, nästan alla böcker (och de är m-å-n-g-a!), typ alla skivor och filmer och lite annat. Men det är fortfarande väldigt mycket kvar, och jag fasar lite för när vi tar tag i förrådet i källaren.

Men jag längtar! Längtar så otroligt mycket. Till vad? Ptja...

• Jag längtar efter att få gå ut i trädgården, känna efter riktigt för varje steg jag tar att nu går jag på mitt gräs. Vårt gräs. I vår trädgård. Andas vår luft.
• Jag längtar efter att få förbereda min blivande perennrabatt och sätta min nyinköpta spade (!) i jorden för första gången.
• Jag längtar efter att få kratta löv! Ellerja, om det är barr jag får kratta kanske...
• Jag längtar efter att få ta en promenad längs grusvägarna, skogsstigarna och åkrarna i området.
• Jag längtar efter att få börja snickra och fixa med det som ska bli vårt hönshus. 

Så mycket längt. Jag hoppas verkligen att det kommer bli precis så bra och fantastiskt som vi drömmer om. 

Hatkärlekar i trädgården

Jag antar att ni andra, precis som jag, har hatkärlekar även i trädgården. Jag tänker på blommor, träd, buskar och annat som ni älskar att hata, och som ni inte låter komma innanför tomtgränsen - eller som kanske hamnar i er trädgård ändå. Det kan vara någon sorts utsmyckning, en stil eller kanske en färg på krukor som ni aldrig vill ha - eller som ni både avskyr och älskar!

Personligen har jag ganska många åsikter när det gäller trädgård, även om jag ändrar mig då och då. Till att börja med är jag inget stort fan av barrväxter, vilket kanske delvis kan förklaras av att jag växte upp i en rätt vanlig 70-talsträdgård med den vanliga barrväxtrabatten på framsidan. För mig är barrväxter tunga, tråkiga och deprimerande, ger inget liv och ingen glädje åt trädgården. Samtidigt förstår jag ju att många tilltalas av hur lättskötta de är.

Inte heller är jag särskilt förtjust i gula blommor, och framförallt inte gula ölandstokar. Jag vet inte hur många risiga ölandstokar jag sett i mina dagar, oftast i rätt fantasilösa och trista trädgårdar. Här i Gävletrakten finns rätt många rondeller som "smyckats ut" med ölandstokar, och det säger väl det mesta om dem kanske.

Det finns också trädgårdsdekorationer jag har svårt för, och som bara inte känns som "jag". Ett exempel är de där hiskeliga röd-vita tant-rumporna i trä som ska ge illusionen av att någon är ute och rensar ogräs. Då står jag hellre i rabatten själv, och visar upp min egen rumpa! ;) Jag är inte heller så förtjust i de där "rökmaskinerna" som man ställer i dammar som ger illusion av "mystisk rök" - det blir för konstgjort och larvigt för mig. Några så kallade "vindspel" i metall som klonkar och klingar i tid och otid blir det inte heller, för mig är inte ljuden avkopplande utan snarare förorenande och stressande.

Så vad tycker jag om då? Ptja, jag älskar naturliga material i trädgården - sten, trä, till viss del metall. Den rostiga metallen som varit så populär på senare år har jag faktiskt inget emot, om man inte överdriver förstås. Jag är så pass tråkig att jag faktiskt uppskattar stilrena (gärna böljande!) linjer, tydliga rabattgränser men ändå ganska romantiska och lite "yviga" rabatter. En vilsam kombination av det vilda och det hårt kontrollerade, skulle man kunna säga.

Vilka är dina hatkärlekar, kärlekar och stora "no-no's"?