Jag antar att ni andra, precis som jag, har hatkärlekar även i trädgården. Jag tänker på blommor, träd, buskar och annat som ni älskar att hata, och som ni inte låter komma innanför tomtgränsen - eller som kanske hamnar i er trädgård ändå. Det kan vara någon sorts utsmyckning, en stil eller kanske en färg på krukor som ni aldrig vill ha - eller som ni både avskyr och älskar!
Personligen har jag ganska många åsikter när det gäller trädgård, även om jag ändrar mig då och då. Till att börja med är jag inget stort fan av barrväxter, vilket kanske delvis kan förklaras av att jag växte upp i en rätt vanlig 70-talsträdgård med den vanliga barrväxtrabatten på framsidan. För mig är barrväxter tunga, tråkiga och deprimerande, ger inget liv och ingen glädje åt trädgården. Samtidigt förstår jag ju att många tilltalas av hur lättskötta de är.
Inte heller är jag särskilt förtjust i gula blommor, och framförallt inte gula ölandstokar. Jag vet inte hur många risiga ölandstokar jag sett i mina dagar, oftast i rätt fantasilösa och trista trädgårdar. Här i Gävletrakten finns rätt många rondeller som "smyckats ut" med ölandstokar, och det säger väl det mesta om dem kanske.
Det finns också trädgårdsdekorationer jag har svårt för, och som bara inte känns som "jag". Ett exempel är de där hiskeliga röd-vita tant-rumporna i trä som ska ge illusionen av att någon är ute och rensar ogräs. Då står jag hellre i rabatten själv, och visar upp min egen rumpa! ;) Jag är inte heller så förtjust i de där "rökmaskinerna" som man ställer i dammar som ger illusion av "mystisk rök" - det blir för konstgjort och larvigt för mig. Några så kallade "vindspel" i metall som klonkar och klingar i tid och otid blir det inte heller, för mig är inte ljuden avkopplande utan snarare förorenande och stressande.
Så vad tycker jag om då? Ptja, jag älskar naturliga material i trädgården - sten, trä, till viss del metall. Den rostiga metallen som varit så populär på senare år har jag faktiskt inget emot, om man inte överdriver förstås. Jag är så pass tråkig att jag faktiskt uppskattar stilrena (gärna böljande!) linjer, tydliga rabattgränser men ändå ganska romantiska och lite "yviga" rabatter. En vilsam kombination av det vilda och det hårt kontrollerade, skulle man kunna säga.
Vilka är dina hatkärlekar, kärlekar och stora "no-no's"?
Personligen har jag ganska många åsikter när det gäller trädgård, även om jag ändrar mig då och då. Till att börja med är jag inget stort fan av barrväxter, vilket kanske delvis kan förklaras av att jag växte upp i en rätt vanlig 70-talsträdgård med den vanliga barrväxtrabatten på framsidan. För mig är barrväxter tunga, tråkiga och deprimerande, ger inget liv och ingen glädje åt trädgården. Samtidigt förstår jag ju att många tilltalas av hur lättskötta de är.
Inte heller är jag särskilt förtjust i gula blommor, och framförallt inte gula ölandstokar. Jag vet inte hur många risiga ölandstokar jag sett i mina dagar, oftast i rätt fantasilösa och trista trädgårdar. Här i Gävletrakten finns rätt många rondeller som "smyckats ut" med ölandstokar, och det säger väl det mesta om dem kanske.
Så vad tycker jag om då? Ptja, jag älskar naturliga material i trädgården - sten, trä, till viss del metall. Den rostiga metallen som varit så populär på senare år har jag faktiskt inget emot, om man inte överdriver förstås. Jag är så pass tråkig att jag faktiskt uppskattar stilrena (gärna böljande!) linjer, tydliga rabattgränser men ändå ganska romantiska och lite "yviga" rabatter. En vilsam kombination av det vilda och det hårt kontrollerade, skulle man kunna säga.
Vilka är dina hatkärlekar, kärlekar och stora "no-no's"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar