Något jag reflekterat lite kring är språket kring trädgården. Hur vi använder vårt språk, vilket språk vi använder och vilka ord vi väljer.
Till att börja med finns det (enligt mig) en tydlig trend i trädgårdsvärlden - nämligen att använda språket lite som statusmarkör. Jag har noterat att de som hållit på med trädgård en längre tid tenderar att använda de latinska namnen på växterna, istället för svenska namn.
Man säger Prunus kurilensis istället för kurilerkörsbär.
Meconopsis betonicifolia istället för bergvallmo.
Jag förstår varför man gör så - man vill förmodligen vara exakt och att alla ska förstå vad man pratar om. Men det förutsätter ju att alla har lärt sig de latinska namnen, och det är det ju inte alla som har.
Personligen tycker jag det är lite tråkigt att man överger svenskan och tar till latinet istället, när det faktiskt finns svenska namn på många växter. Jag kan tycka att de svenska namnen är vackra, till och med poetiska. Alltså kommer jag säga schersmin istället för philadelphus.
Hellre daglilja än hemerocallis.
Hellre alunrot än heuchera.
Tänk er själva den gamla visan "Uti vår hage", hur skulle den låta annars? "Kom lilium och aquilegia, kom rosa och salvia officinalis, kom ljuva Mentha spicata. v. crispata, kom melissa officinalis." Nej, inte alls lika vackert som originalet.
Vill man använda eller ange de latinska namnen, kan man såklart kombinera dem med de svenska. På så vis får den som inte kan det latinska namnet chansen att lära sig det, och man kan även sprida de svenska namnen på våra blommor.
Det hela blir ännu mer komplext när de flesta växter, åtminstone de som jag stöter på, ofta har engelska sortnamn. Det är såklart inte särskilt konstigt, Storbritannien är ju det stora trädgårdslandet och engelskan är ett universellt språk. Kanske är det klokast att låta de engelska sortnamnen vara, att använda dem. Att ha flera namn på en och samma sort skulle bara vara förvirrande. Däremot kan jag tycka att det är lite tråkigt när en växt inte har något sortnamn alls, eller som i fallet med en dockakleja jag har - som har det obegripliga sortnamnet EW 09104. Där tycker jag nog att man kunde ha kommit på ett mer poetiskt namn, eller åtminstone mer begripligt sortnamn.
Till att börja med finns det (enligt mig) en tydlig trend i trädgårdsvärlden - nämligen att använda språket lite som statusmarkör. Jag har noterat att de som hållit på med trädgård en längre tid tenderar att använda de latinska namnen på växterna, istället för svenska namn.
Man säger Prunus kurilensis istället för kurilerkörsbär.
Meconopsis betonicifolia istället för bergvallmo.
Jag förstår varför man gör så - man vill förmodligen vara exakt och att alla ska förstå vad man pratar om. Men det förutsätter ju att alla har lärt sig de latinska namnen, och det är det ju inte alla som har.
Personligen tycker jag det är lite tråkigt att man överger svenskan och tar till latinet istället, när det faktiskt finns svenska namn på många växter. Jag kan tycka att de svenska namnen är vackra, till och med poetiska. Alltså kommer jag säga schersmin istället för philadelphus.
Hellre daglilja än hemerocallis.
Hellre alunrot än heuchera.
Tänk er själva den gamla visan "Uti vår hage", hur skulle den låta annars? "Kom lilium och aquilegia, kom rosa och salvia officinalis, kom ljuva Mentha spicata. v. crispata, kom melissa officinalis." Nej, inte alls lika vackert som originalet.
Vill man använda eller ange de latinska namnen, kan man såklart kombinera dem med de svenska. På så vis får den som inte kan det latinska namnet chansen att lära sig det, och man kan även sprida de svenska namnen på våra blommor.
Det hela blir ännu mer komplext när de flesta växter, åtminstone de som jag stöter på, ofta har engelska sortnamn. Det är såklart inte särskilt konstigt, Storbritannien är ju det stora trädgårdslandet och engelskan är ett universellt språk. Kanske är det klokast att låta de engelska sortnamnen vara, att använda dem. Att ha flera namn på en och samma sort skulle bara vara förvirrande. Däremot kan jag tycka att det är lite tråkigt när en växt inte har något sortnamn alls, eller som i fallet med en dockakleja jag har - som har det obegripliga sortnamnet EW 09104. Där tycker jag nog att man kunde ha kommit på ett mer poetiskt namn, eller åtminstone mer begripligt sortnamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar