Någon stans mitt i högsommaren eller i slutet av sommaren brukar den inträffa: trädgårdströttman. Trädgården är liksom så prunkande och maffig och livskraftig att min lust att fortsätta jobba med den avtar. Den känns liksom... klar. Även om den absolut inte är klar. Det är där i början av sommaren som mitt intresse är som störst, när den bara jorden viskar om alla möjligheter och alla växter som kan växa just där. Å andra sidan, ju fler säsonger jag ägnar mig åt odling desto mindre blir högsommartröttman, så kanske är det inget problem.
Samtidigt vet jag ju hur väl växterna behöver omtanken, både vattning, ogräsrensning och en del gallrande i grönsakslandet. Just grönsakerna är min favorit såhär i högsommaren, eftersom allt börjar få lite bättre storlek nu och man kan börja skörda så sakteliga. I år har våra gula lökar växt otroligt fint och matchar de lökar med blast man kan köpa i affären i storlek, medan jag verkar ha misslyckats med vitlöken ännu ett år. Hur gör man egentligen för att få fina, stora vitlökar?! Jag verkar ha någon sorts konstant vitlöksotur, om sådan finns.
Nåväl. Även om jag känner av högsommarträdgårdströttman lite grann, så påtar jag fortfarande i landen och ser till att vår lilla trädgård får vad den behöver. Kanske känner jag inte av någon tröttma alls nästa år, när vi flyttat till vårt nya hus? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar