Wij Trädgårdar

Jag har den fantastiska turen att bo väldigt nära en av Sveriges absoluta Trädgårdsskatter, nämligen Wij Trädgårdar. Maken till fantastiskt ställe finns knappt - att förvandla en gammal förfallen herrgårdspark till ett modernt trädgårdscenter var onekligen en briljant idé, särskilt på en så liten (om än riksbekant) ort som Ockelbo. Jag brukar åka dit någon gång per sommar, och varje gång åker jag därifrån med samma känsla: här vill jag bo, åh så underbart, gör det något om jag flyttar in i något litet herrgårdsrum? Hittills har jag dock även åkt därifrån... antar att man inte har plats för hur många frivilliga trädgårdstokar som helst där på ägorna :)

I år gick resan av stapeln den 15 Juli, mitt då sommaren är som allra vackrast och växterna växer så det knakar. Här kommer en formidabel bildbomb från besöket (jag ber dock om ursäkt för att jag råkade ha lite för kort skärpedjup på kameran så en del bilder är "dimmigare" än de hade behövt vara)!

Man kan ju inte låta bli att älska deras formspråk med typsnitt, en enkel faluröd skylt.

Man kan inte direkt gå vilse. Och rosenskäran är så vacker.

Årskort! Inte illa. Fast egentligen betalade vi vanlig inträdesavgift.

Anisisop. En sådan hamnar definitivt i vår nya trädgård.

Om någon undrar vad detta är, så kan jag meddela att det är en hel armada av olika basilikasorter. Ni kan ju bara gissa hur UNDERBART det doftade i detta växthus! Det var nära att jag stal med mig allihop hem, men pga utrymmesbrist samt rädsla för fängelse så lät jag det vara. För den här gången. 

Såhär blir det ofta på Wij Trädgårdar: man ser en blomma. Den är vacker. Man fotar den, men glömmer att kolla vilken sort den är. Men strunt i det, blomman är lika vacker för det!

Denna blåmåra blev jag lite kär i. Synd att jag då inte tog ett bättre foto på den...

Ja, här står jag brevid något jag blev alldeles kär i: en jättejättefin Luktärtskrona gjord av gammal sly. Briljant idé jag tänker sno omedelbums (dvs inför nästa sommar)!

Vad är en trädgård utan en chiliutställning, kan man undra? Ptja, inte så mycket sade jag och tittade hungrigt på de små heta frukterna.

Digitalis och jag har varit lite osams genom åren. Jag kan liksom inte bestämma mig för om jag gillar den eller ej... men nu börjar jag falla. De där små klockorna med intrikata mönster på insidan är ju himla fina ändå.

Mer digitalis.

Ett experiment från Studentträdgårdarna: förkultiverad persilja, versus direktsådd persilja. Vad väljer du?

Varje Trädgårdsodlares Motto: Don't Underestimate Dirt. Just don't.

Det är egentligen lite för uppstyrt för min smak, men det här med fyrkantiga vattenfontänstenar är ingen dum idé. 

En murad fåtölj med sittdyna av växter. Genialiskt!

Trädgårdsstudenterna undersökte även skillnaden mellan gallrade grönsaksplantor och icke gallrade grönsaksplantor. De gallrade plantorna var betydligt större och hade större frukter än de o-gallrade, men faktum är att de som såtts på "rätt" avstånd från början inte var lika fina och stora som de gallrade plantorna! Intressant.

Hej grönkål. Du är himla fin, vet du det?

Från rosträdgården: Henry Hudson. 

Hässjat hö. Finns det något vackrare i ett odlingslandskap? Tveksamt.

Hej Klematis!

Vad säger ni, bör alla trädgårdar ha en krona eller är kron-trenden överspelad?

Åh... kronärtskocka. Jag är grön av avund. Kronärtskocks-grön. 

En suddig bild på en ljuvlig lavendel-häck. En sådan planerar jag intill vår grusplansuppfart.

De här små gynnarna gillar jag! Härliga Linderödssvin som går och bökar upp ett nytt trädgårdsland. Just när vi var där var de inte på bök-humör dock, utan ville mest lata sig. Åh, tänk om man kunde ha Linderödssvin.

Från rosträdgården: Lionsrose. 

Poesi.

Mangold kan vara en av de vackraste grönsakerna. Älskar de färggranna stjälkarna.

"Man kan skikta, spåra, sila landskapet"

Från rosträdgården: Pomponella. Egentligen är jag inget fan av rosa, men de här fantastiskt runda små rosorna blev jag alldeles förälskad i. 

Å rosensallat, när du är så här vacker behöver man inga prydnadsväxter i sin trädgård.

Sallatsrader att dö för. Återigen, grön (eller grön-lila?) av avund.

Sommarsquash som får mina smaklökar att dregla.

En sån där fantastiskt enkel sak som ett rostigt tråg som vattenblänk med mosskant, som liksom fångar själva essensen av våra norrländska tjärnar och myrar. Så vackert. 

Skuggträdgård. Jag älskar för övrigt dessa skyltar.

Vem behöver trädgårdstomtar när man kan enkelt kan göra trädgårdskonst av en gammal stol?

Mer köksträdgård, här med flitiga studenter i arbete.

Vacker blå-gul rabatt. Som vårt land, fast i blomsterform.

Ännu mera blågult och outsägligt vackert även om jag inte är något jätte-fan av tagetes.

Underbara tomater. Jag Måste Ha Ett Växthus.

Jag har en särskild förkärlek för Vallmo, det ska glatt erkännas. 

Den godaste av kryddor.

Ja, här sitter jag och filosoferar över att livet är ganska fantastiskt och att jag nog skulle kunna stanna här på Wij trädgårdar för alltid. Något litet kryp-in till mig borde de väl ha i någon av Herrgårdarna?

Är inte helt på det klara med vad von Linné menade med detta citat, men det rimmar ju i alla fall...?

Självklart har Wij Trädgårdar även en Trädgårdshandel, så man kan köpa med sig lite av paradiset hem.

Bland annat hade de otroligt vackra handdrejade krukor.

...och självklart kom jag inte därifrån tomhänt, en liten shoppingkasse blev det allt. Fast inga krukor denna gång tyvärr, istället köpte jag boken om Wij Trädgårdar. Den kommer jag ta fram i vinter och drömma om sommarens trädgårdsbestyr.